LOVEYOU

Cause you are my heaven.

Jag sitter och lyssnar på gamal musik. A drop in the ocean, with me, only hope & miserable at best. Alla dom låtarna får mig att tänka på en sak och det är sommaren 2008 och min fina pojkvän. I början när vi var på G som fan och man hade den där känslan i magen och tyckte allt var så spännande. Sen när vi väl var tsm och vi lånade Mickes moppe som var trimmad som fan och åkte ut till mig så var du hos mig till sent på natten då du tog moppen hem igen. Av någon anledning sov du inte över? haha!

Ååh, jag kan inte fatta att det snart har gått 2 hela år? Trodde aldrig det skulle hålla så länge. Marcus Johansson liksom, den stökiga idioten i klassen. Omogen och allt. Hur fan hittade vi varandra? Och jag som var fetaste tokio hotel emot i dina ögon. Här står vi, 2010. Vi har gjort så jävla mycket kul tillsammans. Sen alla stunder när vi bara ligger i din säng och pratar med mongo röst och pussas, fan vad jag älskar dom! Alla gånger du spontant kommit ut till mig bara för du vill vara med mig, just mig. Alla gånger det varit krongligt men du gjort allt du kan för att det ska bli bra och allt ska lösa sig på ett bra sätt. Jag vet inte om jag fattat hur bra jag har det?! Hur mångar har det så egentligen? Du är fan bäst. Jag vet att jag kan lita på dig till 200%. Jag skulle fan inte bry mig om du umgicks med 10 tjejer samtidigt, för jag vet exakt vart jag har dig och du skulle aldrig svika mig på det sättet. Om vi någon gång skulle göra slut vet jag att vi kommer vara vänner. Jag kommer alltid älska dig, på alla sätt som går. Har vi någonsin BRÅKAT under dessa 2 år? Vet du, att jag tror tamig fan inte det. Sure, vi har tjaffsat och surat pga små saker. Oftast pga mig. För att jag lackat över små saker....som varför du inte svarar på sms, eller varför du måste repa när jag vill vara med dig, eller för att du snackar så mycker gojja ibland. Men vafan, det är som en fis i rymden. Det slutar alltid med att vi ligger och kramas och garvar åt mig. Ofta är det så att jag bestämt mig för att "nu tänker jag vara sur om jag inte får som jag vill" . Jätte moget. Men jag blir så galet envis. Precis som du också är. Har så mycket fina minnen med dig som jag aldrig kommer glömma. Lovar att vi ska sitta där på hemmet när vi är 80 och snacka om alla våra minnen, oavsätt om vi sitter där som ett girigt gift gammalt par med 35 barnbarn eller om vi sitter där som två jävligt goa pensionärs kompisar. För jag vill aldrig att du ska försvinna från mitt liv. Du är min bästavän och finaste pojkvännen man kan hitta! Puss älskling

Jag älskar dig och det vet du mycket väl!
I don't want this moment, to ever end


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0