Sitter och tittar på Humanoid city. Just nu är det In your shadow I can shine, så jävla fin den är live. Minnena från 4 mars kommer tillbaka. Bildspel inne i huvudet. Från att klockan ringde klockan halv tre på natten tills när jag kom hem igen ett helt dygn senare och somnade. Allt som hände det dygnet. När vi vakna, gjorde oss iordning, packade ner de sista i väskan som vi hade med oss, åt frukost, spelade in en sjuk video innan vi åkte, tog ego pics i bilen, åkte bil upp till sthlm, morgon trafiken när vi kom in i sthlm tidigt på morgonen och jag som var så nervös att något skulle hända så vi inte skulle komma fram, när vi fick se skylten ut med vägen där de stod "tokio hotel live ericson globe 4 mars och både Jessica och ja skrek rakt ut, när vi skulle hitta rätt, när vi trodde vi åkt fel och sedan vände oss om och fick se Globen precis bakom oss, när vi kom fram och satte på oss alla kläder, när vi fick se flera fans som sprang i trappan vid globe hotel, när vi gick upp mot entrérna för att se vart vi skulle ta vägen, när vi såg alla thf:are som hadeköat flera dagar sitta i ett in hängnat område, när vi var helt förvirrade och ställde oss i någon kö som var utanför enrén, när den underbara kö vakten kom och fråga om vi inte kunde klockan vi fick nämligen inte börja köa förrän klockan sju och vi var där halv sju, när typ hela den kön vi stod i sprang bort till de inhängnade området där alla som varit med i kö systemet satt vid för de trodde att de skulle hamna långt fram då vilket de inte gjorde, när vi valde att stå kvar där (TACK GODE GUD FÖR DE), när den underbara kövakten kom och flytta oss, när vi hamnade i stortsätt längst fram, när man insåg hur jävla länge man skulle sitta där och vänta, när alla började knuffa på för de trodde kön skulle flyttas, när kövakten kom och skrek åt oss för de bakom hade pressat, när vi väl flytta kön och vi sprang som idioter, när vi träffade två snälla fans från filipstad som vakta våra saker och vi deras, när vi gick på toan på köpcentret brevid en miljon ggr och värmde oss, när vi åt på mc donken, när vi bytte om för vi trodde kön skulle flyttas, när kön inte flyttades förrän en timme försent och ja trodde jag skulle dö (!!!!) , när folk trängdes, när kövakterna vart knäppa och inte gjorde ngt trots att kravallstaketet ramlade, när vi äntligen fick springa in, när vi sprang ner för arnena trapporna och såg scenen, när vi kom fram och brast ut i ill tjut för vi insåg att vi skulle se dom på så nära håll, när de släcktes ner och hela fucking skiten började, lampor, mekanisk röst, början av noise och sen stod dom där. Tokio hotel.

Det bästa bandet på jorden. Inte bara för musiken i sig. Utan för deras underbara fucking personligheter. För deras texter, för deras humor, för deras tallang, för deras kontakt med sina fans, för deras utsende, för deras röster, för det dom säger. Jag skulle kunna fortsätta förevigt. Dom är helt enkelt bäst pga ALLT!
Jag saknar dom såååå.