när jag gick i 4:an kom det en ny tjej till våran klass. i den där åldern var ju sånt där så jäkla spännande. vem var det? hur såg hon ut? var hon snäll? så gick iaf alla mina tankar i mitt huvud när jag fick veta att det skulle komma en ny tjej till våran klass och att vi skulle vara snälla mot henne. jag kommer ihåg första gången jag såg henne så himla väl. hon stod utanför klassrums dörren, med färgat hår i massor av olika nyanser och stora ringar i öronen (tyckte jag då, i självaverkat var dom små) haha! jag tyckte hon verkade dö spännande.
det var jessica paulson!

efter att hon hade gått i min klass i ca. 1 år så berättade hon att hon skulle flytta tillbaka dit hon kom ifrån, dvs öland. usch vad jobbigt alla vi tjejer i klassen tyckte det blev. eller okej, inte alla. men vi var ett gäng som hade blivit så himla tighta. jag jessica agnes helena minns jag framför allt. det var så jobbigt när vi skulle säga hejdå. kommer ihåg att jessica skulle ha avskeds fest och vi åkte dit och jag har för mig att det mesta blev en stor gråt fest. alla killar tyckte vi var jätte töntiga, men vi bara skällde på dom att de inte förstod. minns när jag satte mig i bilen och skulle åka hem och hade kramat hejdå till jessica att mina tårar bara sprutade. jag var helt förtvivlad. trodde verkligen att det var sista gången jag skulle få se henne. vi började att brevväxla och jag fick ett par brev av henne och hon ett par av mig. härom dagen när jag städade hittade jag två av de lappar som hon skickat med i något/några av hennes brev. sånt tycker jag är så himla roligt. man får värsta minnena tillbaka i tiden. allt med jessica & mig tycker jag är så roligt. det känns verkligen som att det är ödet som har fört oss tillsammans igen. det har verkligen varit meningen att vi ska vara där vi är idag!!

för vem fan hade kunnat tro att vi skulle stå där vi står idag för 8 år sedan? hade aldrig kunnat drömma om att vi skulle gå gymnasie ihop och vara bästvänner nu (igen). visst har det varit perioder då vi inte alls hängt mycket. i 7:an när du flyttade tillbaka hit igen och började i min klass var en av de perioder som vi inte umgicks mycket. jag kommer ihåg att jag tyckte vi var så olika. men på något sätt drogs vi ändå till varandra igen under 8:an. kommer ihåg att du hade det så jobbigt då. du har alltid haft det jobbigt. jobbigare än ngn annan!! jag anser mig själv som en stark person, som ej tar skit, som är mig själv, låter andra tycka vad fan dom vill. men om jag är stark så är du tamig fan starkare. du har aldrig låtit sig brytas ner av allt jobbigt du fått leva med. klart din väg varit krokig och du gjort sne-steg. men se vart du är idag, vart du är nu! ingen kan se på dig vad du har genom gått. för du är stark och du vet vart du vill och jag vet att du kommer bli dina föräldrars framgångsrika dotter som jag vet att du vill. för du är duktig och har en fet jävla personlighet. jag tror på dig, minst lika mycket som jag tror på mig själv.

du och jag sedan första dagen du klev in i klassrummet i björsäter. det har liksom varit menat. vi har bråkat, du har gjort fel, jag har gjort fel men whatever. du har mognat, som fan! jag har sätt det med mina egna ögon. alla är vi barnungar och gör sne steg ibland. men sånt kan man ändå inte få ogjort och då är det bättre att låta det vara förbi passerat. för det är exakt vad det är. sånt som hände för flera år sen är inte direkt något jag hänger upp mig på. jag skulle ha ett så jävla tråkigt liv utan dig. vem fan skulle jag dela min sjuka jävla humor med? vem fan mera än du skulle INTE tycka jag är ett psykbryt när jag säger att jag kan tänka mig rama upp tom kaulitz bajs på väggen? vem skulle jag dela min crazyness till tokio hotel med? tck gode gud för att du gav mig jessica. guuud så mycket roligheter vi har framför oss. våra liv har knappt börjat än.
JAG-ÄLSKAR-DIG

fick jag från jessica 02/03 ngn gång