Antar jag också drabbats av förälskelsen till denna kille och låt som alla andra. Så sjukt underbar! Blir helt känslosam.




Saknar den där platsen, saknar allt som det var då, saknar oss. Vill tillbaka, igen, igen och igen. Varför fattar man inte hur bra man har det förrän det är för sent? Varför kan jag aldrig ta vara på stunden maximalt när jag väl är där? Varför lever jag inte varje minut fullt ut? Bill Kaulitz motto ska verkligen bli mitt också. Det är så jävla rätt.

Leb die sekunde. Live every second