No life

Bara för att ha något skoj och blogga om och för att jag är lite av en No-lifer ibland så har jag tänkt att jag ska göra en sån där 30-dagars lista. Vet att jag började på en förr förra året...i slutet av 2010...men sen drog jag till Thailand och kom av mig, så jag kom inte så långt. Detta är dock inte riktigt samma som har cirkulerat omkring nu senaste tiden tror jag, utan jag googlade och fick upp denna som var lite roligare jämfört med den andra. Jag kör igång på direkten va tusan!
Skit i och läsa om ni inte orkar med det, annars får ni chans och lära känna mig lite bättre! PUSS


→ Dag 1- Berätta kort om mig själv och bild
Dag 2- Meningen bakom mitt bloggnamn
Dag 3- Ett foto på dig och dina vänner
Dag 4- Det här åt jag idag
Dag 5- En nytagen bild
Dag 6- Min dag i bilder
Dag 7- Mina syskon
Dag 8- Ett minne jag har
Dag 9- Fyra bilder som gör mig glad
Dag 10- Det här hade jag på mig idag
Dag 11- Mina planer inför helgen
Dag 12- Varför du började blogga
Dag 13- Två saker jag längtar efter
Dag 14- Ett minne i bild
Dag 15- Min favorit blogg
Dag 16- En bild som är från när jag är liten
Dag 17- Två saker jag inte skulle klara mig utan, bilder
Dag 18- Min favorit födelsedag
Dag 19- Min favorit plats
Dag 20- En sak jag gör varje dag
Dag 21- Tio saker jag gillar att göra
Dag 22- Någon vacker
Dag 23- Det här får mig att må bättre
Dag 24- Den här månaden
Dag 25- Det här finns i min väska
Dag 26- En sak jag önskar jag fick uppleva igen
Dag 27- De här betyder mest
Dag 28- Ett foto på dig från förra året och ett från i år, hur har du förändrats?
Dag 29- Det här saknar jag
Dag 30- Min favorittid på året



Jaha, hur ska man skriva om sig själv då. Punkt form eller kort uppsats. Jag kör på uppsats för de känns mest som mig. Jag heter Josefin om någon stackare inte har förstått det och i efternamn Palmqvist. Jag bor ute på landet i en liten "bonnehåla" som heter Värna. Det ligger mellan Åtvidaberg och Linköping i närheten av Grebo. Jag är ganska exakt 19½ år, fyller 20 den 2 augusti. Jag bor hemma tillsammans med min mamma, pappa och lillebror Fredrik.

Sedan 3½ år (ojj vad länge det kändes)...är jag tillsammans med Marcus Johansson! På något märkligt sätt så fann vi två varandra den där sommaren 2008. Innan hade vi varit som hund och katt...men sen sa det klick och det känns faktiskt som vi är menade för varandra på något sätt. Han och vårat förhållande är så jävla bäst! Eller asså alla har väl ner och upp gångar, men förutom det är det så bra! Nu är det lite jobbigt att han bor i Trysil..men han kommer ju hem snart så det är inte direkt jordens nedgång. Jag vill att han ska vara där. De är något som han alltid velat att få jobba i fjällen och även om det kan innebära lite påfrestning på förhållandet ska man inte hindras av varandra! Vi är unga och det är viktigt att göra det man vill själv....är man menade för varandra så kommer det funka...så tror jag det är. Jag vill också göra en massa saker i framtiden som kanske kan göra så vi måste vara ifrån varandra länge igen...men det är viktigt att man inte hindras av varandra för mig...jag tror ni fatta hur jag menar?

Jag har gått Hotell & Restaurang programmet på Facetten i Åtvidaberg. Tog studenten i juni 2011 som förövrigt var den grymmaste veckan i hela mitt liv...hade så obeskrivligt kul!! Så alla skolbarn...ni har nått att se fram emot. Iallafall så jobbar jag halvtid på Villan & sjökrogen Åtvidaberg nu. Serverar, städar, frukost värdinna, bartender...ja jag gör det som behövs i princip och jag trivs som fisken i vattnet! Underbara kollegor och bästa cheferna!! Kärlek till dom ♥

Oj detta skulle bli kort...men jag bara nöter på. Iallafall avslutningsvis..FRAMTIDEN. Vad vill jag göra??? Helt ärligt så är det mitt största "problem" just nu. Har ingen aning om vad jag vill göra i framtiden. Men samtidigt så orkar jag inte gå och grubbla på det. Försöker att ta en dag i taget och så tror jag att det ger sig av sig själv med tiden vad man ska göra. Förr var jag helt säker på Polis och det vore grymt. Men jag har ett knä som inte är okej efter en korsbands operation så känns lite som jag fått lägga dom "drömmarna" på is. Lite tråkigt, men så är livet. Som sagt var så är det bäst och leva för stunden och försöka och inte oroa sig och grubbla över saker som ska ske. Det löser sig ändå alltid på bästa sätt (oftast) .

Kul om någon orkade läsa...puss på er! Nu känner ni mig liiiiite bättre ♥



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0