Ska bara skriva fyra rader om hur värt det är att sticka ut och springa såhär efteråt, hur tungt det än känns innan man kommer ut är det värt allt när man ligger här efter. Dessutom efter att ha slagit lördagens rekordtid på 6 kilometers rundan med 43(!) sekunder. Det är som att jag springer som bäst när jag helt omotiverad. Slår alltid rekorden då. Just därför...note to myself...ut med dig och spring Josefin hur skitnödigt det än känns

 

♥.