Imorse vaknade jag upp med den tragiska nyhet att "Idol" Tristan Björling hade avlidit. Jag har inte riktigt kunnat släppa detta på hela dagen och därför kände jag att jag var tvungen att ventilera lite.

Jag vet inte alls vem Tristan var privat, det enda jag sett av honom är det som visades på Idol tidigare i höst. MEN, jag vill bara skriva att han fångade min uppmärksamhet och mitt intresse på ett sett som inte är vanligt. Han var en extremt unik karaktär. Nästan lite halvknäpp men jag gillade det. En extrem energi och halvt nervvrak men jag tyckte det var gulligt. En kille som till ytan såg ganska "tuff" ut men som stod där med sin mamma och som grät som ett barn när han gick vidare. Vissa kanske skulle tycka det töntigt och att han behövde tagga ner, men som sagt, jag tyckte om det. Han fångade min uppmärksamhet. Jag har följt honom lite på Instagram och Facebook eftersom jag var nyfiken på vad han skulle hitta på när han ej kom med i Idol cirkusen efter gallringen. Sen idag är det första jag läser på min Facebook feed ett superfint inlägg från hans syster och det enda jag tänker är "Nej men det kan inte vara sant". Men jo, det är sant. Tristan har dött, 19 år. Fyfan vad tragiskt.

 

Var jag vill komma med detta inlägg vet jag inte riktigt. Vill i första hand skicka styrka till nära och kära. Jag tänker på hans söta mamma som var med honom där i tv-rutan. Annars vill jag bara konstatera hur vissa människor påverka oss och kan fånga ens uppmärksamhet på ett otroligt sätt. Tack för glädjen du han ge mig genom att vara som du var i tv-rutan. Vila i frid du unga pojke.