Ständig oro i kroppen nu för tiden, finner liksom ingen ro. Farmor som inte mår helt hundra där hemma, pappa som går där som på nålar och är orolig över vad som ska hända och min älskade faster som inte är här nu.. hon som alltid var den med dom bästa råden i dessa situtioner. Jag hör på pappa hur mycket han saknar henne, lite extra nu. Alla vi saknar henne, varje dag, det är så jävla orättvist att hon inte är här. 2015 har verkligen blivit ett tufft år med mycket sjukdom och så min fasters bortgång. Allting kommer alltid på en gång, det slår liksom aldrig fel. Detta blev ganska rörigt tror jag, men jag låter bara fingrarna skriva nu, utan vidare eftertanke. Jag kanske kan få sova med lite mindre oro om jag släpper ut lite här, det brukar kännas bättre efter lite skrivande. Senaste nätterna har jag somnat med någon form av panikattacker.. det har liksom känts som att jag inte kan andas ordetligt.. som luften inte räcker till liksom. Vaknat svettig och varje morgon är det som jag vaknar med någonting som tynger mig, som får det att kännas jobbigt att gå ur sängen, men sen bara jag kommer ur sängen känns de bättre, men de är just dom första minutrarna efter jag vaknat. Allt i mitt liv är bra annars, det är sommar, jag har underbara kompisar, familj och ett fantastskt jobb... men ändå är det något som tar så mycket krafter av mig. Och den där jäkla oron som ligger som en klump i magen. Hur är det med farmor idag? Ska någon ringa och säga att något har hänt, att hon rent av inte finns mera. Visst, så illa kanske det inte är än, men oron finns där ändå. Sen kommer dom där kallduscharna då man inser att Christina inte finns mera. Hon skulle ju vara med här nu. Hjälpas åt tillsammans med pappa om hur dom ska göra, vilka beslut som ska tas. Det är sån skit att hon inte är här. Jävla dynga rent utsagt och jag känner bara ilska över att hon inte är här, att hon togs ifrån oss. Så.jävla.orättvist.

 

Lite ord såhär på natten från mig. Längst upp har jag lagt ett klipp på "Utan dina andetag" för jag behövde tjuta lite och den låten får mig att tänka på Chrstina för den spelades på hennes begravning <3