Tidigare i veckan frågade viktoria om jag kunde vara hundvakt åt hennes föräldrars två hundar idag (fredag) för hennes mamma skulle göra något i stan. "Visst" svarade jag, skulle ändå inte börja jobba förrän 16 idag så de fanns ju mycket tid på dagen att hinna det. Viktoria sa att hennes mamma skulle komma runt 10-11 med hundarna  men jag smsade ändå karin igårkväll för att kolla mera exakt, jag ville ju hinna ut och springa på förmiddagen innan. Vi kom överrens om en tid igårkväll innan jag somnade så jag skulle hinna tillbaka och allt var frid och fröjd. 

Viktoria hade sagt till mig att hon skulle åka till jobbet runt nio för hon skulle börja 10.30. Så när min klocka ringde vid 9 var hon fortfarande hemma. Vi pratade lite löst, hon gjorde sig iordning som vilken morgon som helst och jag klädde på mig för att dra och löpa i vidingsjö. Vi säger hejdå och Viktoria drar och jobbar (tror jag.) Jag knyter på mig skorna strax efter hon gått och sedan far jag ut till spåret och springer mina 5km. Sen kör jag raka spåret hem och funderar på om jag ska duscha innan eller efter karin kommit med hundarna och även känner hur gott de ska bli med frukost. 

Jag vrider om nyckeln i låset och kliver innanför dörren.. Jag minns att jag tänker "jäklar vad kallt det är här inne, har jag glömt stänga altandörren innan jag åkte?" Men både viktoria och jag sover med öppet fönster så jag tänkte inte mera på det. Men jag fick ändå en omedveten känsla av att allt inte var som det skulle. Jag tar av mig skorna och hänger av mig nycklarna och sen går jag hallen fram till vardagsrumsingången och tittar in för att se om altan dörren är öppen... Där står en tjej med långt hår, sen sitter de en människa i soffan med en kamera och bakom tjejen med långt hår står viktoria. Det kändes som en evighet innan hjärnan kopplade men i själva verket handlade det om några sekunder från att jag står och glor på tre människor i mitt vardagsrum som i min hjärna inte skulle vara där då tills jag kopplar.. DET ÄR JU FÖR FAN JULIA OCH JON... Hon har lurat mig så brutalt. Jag skriker rakt ut, sjunker ihop på golvet och börjar gråta. JULIA ÄR HEMMA!! ❤️❤️ 

Jag har aldrig tidigare blivit så extremt överraskad och glad. Efter 9,5 månad stod hon där. Jag trodde hon skulle komma hem på måndag.. Eftersom hon sagt det till mig.. Och jag åker till Kreta på måndag natt så jag var helt inställd på att vi inte skulle ses förrän veckan efter Kreta. Men jäklar vad lurad jag blev. Och viktoria har kört med riktigt bra pokerface. Jag är imponerad och rörd! Känner mig så lyckligt lottad med såna fantastiska människor i mitt liv! Världens bästa kompis är hemma hos mig igen och ingen kan vara gladare. Nu vill jag bara ta fram en vinbox, fixa lite kvällssol och sätta mig och julia på våran balkong så vi bara kan sitta och snacka i timmar.. Om allt som hänt sen den 15 augusti när vi kramades hejdå i Sydney och grät floder. Jag är så glad!